För det inte vet har man alltid en ond aning om



Idag har jag, precis som de föregående 7 dagarna, tvingat mig upp vid ca 04:50 för att sedan sätta mig på 05:40 bussen i till stan. Wow så kul med prao. Verkligen. 
Nej men vem är väl jag till att klaga. Jag trivs superbra därborta på hotellet. Jag typ lever för kafferasterna på förmiddagen när man dessutom får äta av frukosten, alltså åhh 

Jag var precis uppe på samhället för att hämta boken ovan på biblioteket. Tänkte först att nu har jag något att läsa på bussen men ångrade mig sedan rätt så jättefort. Är inte så mycket för att gråta bland folk och enligt mina tidigare erfarenheter från denna serie så blir det lätt så. En massa gråt alltså. 

Nej men här avrundar vi för denna gång, pusspuss 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0