The perks of being a wallflower
Efter att jag på jullovet såg filmen första gången blev jag helt förälskad så när mamma skulle beställa böcker och frågade mig om jag ville ha någon, kastade jag mig över datorn och letade fram boken. På adlibris hemsida står det att det skulle ta 1-2 dagar men bor man på en isolerad ö i östersjön så får man väl räkna med en vecka, antar jag. Men nu är den äntligen här och nu vet ni också vart ni kommer hitta mig denna kväll.
minus tvåsiffrigt
Nu har det blivit riktigt kallt här på ön, hela 17 minusgrader vaknade vi upp till imorse. Jag trotsade dock kylan och drog på mig strumbyxor och kjol iallafall. Vi fick håltimme och slöt redan kl 2 idag så då lämnade jag kvar alla mappar i skåpet för att sen knöla på mig jacka, halsduk, mössa och vantar som jag med nöd och näppe lyckats trycka in i skåpet imorse. Härligt med helg är det iallafall
bilder från min instagram
5 minuter sol
Inatt hade jag väldigt svårt att sova vilket resulterade i en utläst bok, intetssägande tweets och ett rörigt blogginlägg skrivet på mobilen. Jag kom hem för ca 50 minuter sedan från en lång skoldag som aldrig verkade vilja ta slut. Sista lektionen flummade vi oss igenom och jag hittade på några hysteriskt roliga skämt. Koncentrerad på skolarbetet var det ja.
Nu kommer jag tvingas välja mellan att läsa Dear John eller min kemibok, tråkigt nog vet vi nog alla vad som måste proriteras högst. Vi hörs när jag vaknat ur min skol-koma
Ingenting är vettigt 03:30
Första inlägget 2013
Skolan började i tisdags och jag kan på fullaste allvar säga att jag inte gått en enda dag utan att vara flummig. Jag fredag kan dock slå allt. Måste ändå säga tt vi lyckade få rätt så mycket gjort för att inte vilja eller orka göra någonting.
Har också passat på att svara på min franska brevväns mail, passade på att få ner det mesta nu på engelska så jag kan ta det enkla på franska i skolan sen. Man gör det ju gärna inte svårare för sig än vad det redan är.
Jag ska nu försöka bli bättre på att komma ihåg att skriva. Egentligen så är det ju kul, det är bara det att man lätt glömmer bort det.
Vi hörs! (peut-être, haha)